Lindas logg

Innan vi åkte hem till Sverige blev Peristera under en vecka en samlingspunkt för diverse hantverkare. Mitt nya förstag ska få ett segel, ett kraftigt segel eftersom det kommer att användas i hård vind. Mitt huvudskäl till att vilja ha ett inre förstag var just att kunna segla bättre i hårdare vindar. Rullar man in den stora genuan blir det en rynkig påse kvar, inte ett segel. Dessutom hamnar påsen långt fram och högt upp, inte lågt och centrerat som man vill i de lägena.

Segelmakaren Kyriakos mäter och vi diskuterar spalten, mellanrummet mellan de två förstagen som inte är parallella. Stagets placering är en konsekvens av synnerligen praktiska omständigheter. Den övre delen får inte hamna mer än några decimeter under masttoppen, då blir man tvungen att installera fler akterstag för att kunna balansera krafterna. Och den nedre delen måste sättas någonstans där det finns möjlighet att montera fästet. Resultatet blev alltså ett litet mellanrum mellan stagen upptill, och ett stort mellanrum nedtill. Inget större problem, enligt Kyriakos, när seglet kommer ut från hans symaskin kommer det att ha den perfekta formen för sin plats. Och jag tror honom. Han tittade på mitt eländiga storsegel, pekade på hur konstigt och oregelbundet sydda våderna var och sa att han skulle försöka göra något åt det.

Nästa dag kom han tillbaka med ett slätt och fint segel, med en jämn buk. På fri hand hade han klippt bort en remsa och seglet blev så mycket bättre.

 

 

En till dieseltank behöver jag också, den jag har är bara 250 liter. Först funderade jag på att göra om en av vattentankarna till diesel, jag skulle ändå ha 600 liter vatten kvar. Men vatten är viktigare än diesel, och det finns små utrymmen här och där som skulle kunna rymma en tank. Valet föll på ena akterstuven, en stående tank på c:a 150 liter så att det fortfarande skulle gå att förvara fendrarna där och även klättra ner och komma åt kablar innanför. Min önskan var att dieseln från den nya tanken på något sätt skulle fyllas över i den stora. Det enkla systemet skulle förstås annars vara att man bara helt enkelt kopplar om så att dieseln tas från tank nummer två när tank nummer ett är tom. Men det skulle kräva lite uppmärksamhet från min sida: motorn fungerar så att den inte använder all diesel den suger in, och den oförbrukade dieseln går tillbaks in i tanken. Tänk då om den är inställd på att ta diesel från tank två (dvs jag har glömt att ställa om), och jag tankar fullt. Då skulle den överblivna dieseln från tank två gå tillbaka till tank ett som redan är proppfull! Ve och fasa. Men jag har ett argument till: jag vill inte ha en situation där man går för motor i sjögång och inte vågar använda de sista 20-30 litrarna diesel för att man är rädd att dieseln skulle skvimpa så mycket att motorn suger luft och stannar. Vi diskuterade en elektrisk pump, men elektriska saker har ju den egenheten att gärna krångla i kritiska lägen.

Då utbrister Fotis: Guys, we have gravity! För då har han kommit på att nedre delan av tank två troligen befinner sig över den nedre delen av tank ett. Och då kan det gå en slang där och dieseln från tank två rinner helt lugnt in i tank ett. Han ska mäta och jag håller tummarna.

 

Peristeras rigg är 14 år gammal, och jag brukar höra att det är lagom att byta vant och stag vart tionde år, åtminstone om båten ska seglas hårt. Hög tid, alltså, inför ett antal oceanöverfarter. Riggfirman jag blev rekommenderad, Meltemi yachting, ägs och drivs av Minas och George, de har en butik, en verkstad och sju-åtta anställda. I våras kontaktade jag dem första gången, sa att jag skulle vara en vecka i Aten i september, och kunde dom kolla och ev byta min rigg då? Jovisst skulle det gå bra, kontakta oss två veckor innan, fick jag till svar. Men eftersom detta är Grekland, och jag har börjat räkna med att inga tidsangivelser är att anse som annat än trevligt småprat, har jag mailat den regelbundet hela sommaren. Jag har ställt frågor, jag har upprepat de datum jag skulle vara i Aten osv. Och så kommer vi då, jag och Peristera, lördagen innan den planerade arbetsveckan. Jag är inte helt säker på om de jobbar på lördagar, men jag ringer ändå på Minas nummer. Tillslut svarar en något okoncentrerad röst, och jag börjar oroa mig på allvar, men rösten verkar efter en stund förstå vad det gäller och jag blir ombedd att ringa igen måndag morgon. Klockan 8:25 ringer jag, det verkar som en rimlig kompromiss mellan svenskt och grekiskt kynne och Minas svarar glatt att de ska komma tre personer vid nio-halv tio. Och det gör de faktiskt, tre effektiva och allvarliga män kliver ombord och börjar dra och bända i vajrarna. Jag redogör för vad jag skulle vilja ha gjort: byta alla vant och stag, sätta in ett nytt, inre förstag med rulle, dra i ett nytt fall istället för det som gick av, och göra en allmän översyn. Meltemigänget drar sig tillbaka för att skriva en offert. Det går några oroliga timmar, som tur är har ett flera anmält sig till sträckor på långseglingen, och betalt en rejäl bokningsavgift, så jag har en budget för uppgraderingar. Men det är väldigt mycket som pengarna ska räcka till. Minas mailar, priset ligger några tusenlappar under mitt budgeterade belopp och jag tackar glatt ja. Till hans förvåning, tror jag. Alla tre kommer tillbaka och vi kör Peristera till kranen för att masta av. Såvitt jag förstår har masten inte varit av sedan 2001, och de har väldiga problem att få loss den. Dimitri binder linor i spridarna och sedan står han på däck och skakar masten våldsamt. Det slutar med att de tvingas skruva loss hela fästet från däck, det ska egentligen bli kvar och masten ska glida upp igenom det.
Någon dag senare kommer Meltemis skåpbil fullastad med glänsande vajrar och i bakluckan finns en apparat med texten wireteknik.se på sidan. Jovisst, är det ett svenskt företag. Minas och hans kollegor är noggranna och effektiva. Den rostiga sockerbiten till ankarlanternan byts ut mot en lödning, skarven i VHF-kabeln som tidigare bara varit lindad byts mot en kontakt, lampan till däcksbelysningen skrapas ren så att den börjar lysa med ny energi och allting smörjs och putsas. Sviveln till den gamla rullen visar sig inte vilja snurra som den ska, och en del av själva rullprofilen behöver också bytas ut. Det kostar ett antal tusenlappar till, och jag får en ny offert att ta ställning till. Jag tänker: Den dag då det blåser för mycket och jag måste kunna rulla in seglet, vilket beslut kommer jag då att önska att jag hade fattat idag? Såklart jag köper nya grejor.
Den nya genua som jag köpte för två år sedan visar sig vara sydd för kort. Det innebar att det var en bit extra fall mellan seglet och masttoppen som kunde snurra sig runt förstaget, och det var därför fallet gick av förra året. Nu sätter riggarna dit en grej som ska hålla ut fallet, så jag inte ska råka ut för samma sak igen.
Det nya förstaget får ett nedre fäste nere i stora stuven bakom ankarboxen, upptill sitter det strax under det ordinarie förstaget. Placeringen avgörs av var man kan belasta masten utan att sätta extra backstag. Jag är helt nöjd, de nya vajrarna glänser så fint, riggarna på Meltemi var toppen att samarbeta med. I vinter ska jag låta sy ett segel till den nya rullen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni som besökt denna sida förut vet att jag planerar en långsegling 2016-18. Och äntligen tror jag att jag tänkt på det mesta väsentliga, och presenterar härmed en tidplan med bokningsbara sträckor.

Min dotter, som tillbringade ett år i segelbåt när hon var 12-13, sa så här när jag funderade över hur många omvägar jag skulle kunna ta utan att det skulle bli stressigt: – Men mamma, långsegling är ju bara en enda lång omväg! Och så är det ju, kringelikrokar hit och dit, utan något särskilt syfte, men som tillsammans blir en massa dagar att minnas och umgås med i gungstolen när den dagen kommer.

Vill du följa med?

Det är tyvärr inte gratis, det hade varit roligt att kunna erbjuda det. Men mat ingår, och hamnavgifter och boende, och lakan och trevliga medseglare, och liveshow utanför nästan varje dag.

Jag bloggar, lite sporadiskt, här om planeringen och förarbetena.

Välkommen!