Efter att ha ruvat på längtan i flera år bestämde jag att ta Peristera, en 47 fots Beneteau Oceanis, ut på en segling jorden runt under tre år. När jag rustat med allt upptänkligt som behövs och krävs för säkerhet och bekvämlighet för att segla på världens alla hav, gav jag mig av i april 2016 från Rhodos, där jag hållit seglingskurser ett antal år.
Nu har Peristera snart fullbordat varvet runt. Färden har hittills gått genom Medelhavet med många strandhugg i olika länder, till Gibraltar där långseglingskänslan blev påtaglig när bryggrannarna visade sig vara erfarna långseglare.
Via Marockos kuststäder kom vi till Gran Canaria där all proviantering och båtfix gjordes inför deltagandet i ARC (Atlantic Rally for Cruisers) över Atlanten.
25 dygn senare la vi till St Lucia i Karibien där det blev en annorlunda familjejul. Mellan de karibiska öarna med sina olika kulturer gjordes mest dagseglingar, sköna bad, goda restaurangbesök och bilutfärder med många roliga möten med människor. Att gå genom Panamakanalen blev en mäktig upplevelse.
Att styra Peristera i slussarna i denna transportindustri och komma ut på andra sidan Amerika för att se Stilla Havets horisont. På vägen mot Galapagos gjorde vi en värdig ceremoni för havens innevånare, när vi passerade Ekvatorn.
Vi fick se ett rikt fascinerande djurliv både i havet och på Galapagos. Marquesas nåddes efter 24 dygn i behaglig stadig passadvind och sedan kryssade vi dagturer mellan underbara öar och atoller i Tuamotus till Tahiti.
Färden vidare till Cook Islands, Tonga och Fiji präglades av vänliga människor, färggranna och väldoftande blommor och flera möten med valar och mantor. 
Vintern tillbringades på land på Nya Zeeland, där Peristera blev ordentligt genomgången och fick nytt storsegel och härlig, limegrön sprayhood och bimini.
Från Nya Zeeland seglade vi norrut, mot värmen i Nya Kaledonien och det moderna livet i Australien. Barriärrevet var inte lika spektakulärt som vi väntat oss, risken att bli uppäten av krokodiler gjorde att vi ofta avstod från att bada. Framme i Indonesien fann vi ännu fler koraller, inga krokodiler men väl Komodovaraner, gigantiska ödlor som lever bara runt ön Komodo. Hösten 2018 korsade vi Indiska oceanen, gjorde intressanta strandhugg på Julön, Kokosöarna, Rodrigues och Mauritius, sinsemellan väldigt olika öar.
Några veckor tillbringade vi på Madagaskar, klappade lemurer och njöt av att ha kommit till den afrikanska kulturen. Hösten avslutades med en hisnande segling längs Sydafrikas kust, med upp till 4 knops medström, som avslutades med julvila och reparationer i Kapstaden. På vägen passerade jag samma longitud som Rhodos.
Seglingen fortsatte till Namibia, över södra Atlanten med stopp på St Helena, och vidare till Brasilien, Franska Guyana och Surinam för sommaruppehåll. Hösten 2019 seglar vi norrut mot Karibien, där jag, den 6 december, kommer att korsa mitt eget spår och därmed formellt ha seglat jorden runt.
Du kan se Peristeras färd hittills från Gran Canaria här:
Och jag kommer förstås att segla vidare, med er ombord.
Med på alla delsträckor hittills har jag i första hand haft kvinnor med varierande kunnande och erfarenhet, men alla med drömmen gemensam om att få segla långt bort. Jag har skeppat Peristera runt hela jordklotet utan större missöden, hållit tidsplanen och fått ha många intressanta människor ombord att dela upplevelser med.
Vi har alla del i att segla båten. En av mina viktigaste uppgifter ombord är att skapa grupper där deltagare som aldrig träffat varandra tidigare ska fungera bra tillsammans och inspirera varandra att våga kliva fram och ta rodret. Det brukar bli en härlig stämning ombord med självförtroende som växer för varje ny uppgift man tar sig an.
Du är välkommen ombord och dela din dröm med alla oss som också drömt. Det krävs inget särskilt av dig som vill följa med, mer än en vilja att delta och hjälpa till efter bästa förmåga. Jag kommer att se till att det blir en blandning av erfarenheter ombord, några som kan och vill ta mer ansvar och andra som vill testa långseglarlivet utan att kunna erbjuda mer än sin entusiasm och sin vilja att lära.
Långsegling är inte så mycket avancerad segling egentligen, det handlar mer om nattvakter och att laga det som går sönder. Och njuta av livet, av att färdas naturnära i ett lugnt tempo. Egenskaper som tålamod, kreativitet och ett praktiskt sinnelag är viktigare än kunskaper om segeltrim. Tillsammans blir vi fantastiska team.
De flesta sträckorna är öppna endast för kvinnor, en del för både kvinnor och män. De kvinnor som vill, kan då ta med sig en man. Det innebär att en ensam kvinna som anmäler sig, inte kommer att dela hytt med en man, utan med en annan kvinna. Det innebär också att det alltid kommer att vara minst hälften kvinnor ombord.
Mina blandade seglingar ska vara jämställda, dvs alla deltagare ska delta i ansvaret för samtliga sysslor. Det finns inga män som överhuvudtaget inte kan laga mat och diska, så de kommer att bilda matlag på samma sätt som kvinnorna. Och om något ska göras med el eller motor som en man ofta har mer kunskap om, så förväntar jag mig att kvinnorna tar chansen att delta och lära. Det blir mitt ansvar att skapa balans, de sträckor där det är både kvinnor och män ombord.
Sträckorna är satta med en start- och en slutpunkt. Exakt hur vi seglar bestäms av vädret och deltagarna, men den ungefärliga planeringen kan du se i kalendern.
Seglingarna är sinsemellan väldigt olika, allt från kortare kustnära sträckor eller mellan öar, där vi huvudsakligen seglar dagsturer, till långa färder över oceaner där vi inte ser land på flera veckor. Många sträckor är blandade, med någon översegling på några dagar, och resten av tiden i närheten av land.
Titta på de två inslagen på TV4 om långseglingen (det första gjordes innan jag bestämt mig för att segla hela varvet runt):
http:/www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3294697
Vill du följa med? Kontakta mig på Linda@ta… dvs resten av min webbadress. (Jag skriver inte ut adressen för jag är trött på spam, och webbformulären tycks inte alltid funka.) Välkommen!
