Lindas logg

Vilken berg-och-dal-bana! Jag frågade Fotis (som tar hand om båten) om det verkligen kunde vara sant att jag skulle bli tvungen att köpa utrustningen i Grekland. Det hade han aldrig hört talas om, och föreslog att jag skulle tala med Giorgios Halkitis, bossen för Nereus boat yard. Giorgios jobbar med besiktning av handelssjöfart, när han inte sköter varvet, och borde veta. Giorgios, en vänlig man som häromdagen berättade för oss att han är född i det hus som idag är varvets kontor. Giorgios pappa grundade varvet och Giorgios pekade: ”Där, på övervåningen hade vi två sovrum, där var köket och där salongen”. Nåväl, nu bad jag honom om ett möte och han klättrade upp i Peristera, tog av sig i strumplästen och satte sig ner med sitt godmodiga leende. Efter en kvarts samtal var de flesta problemen lösta. Så länge jag köper godkända grejor, och ser till att greek authority gidkänner installationen, kan jag handla var jag vill. Tack!

Ett annat problem som tycktes oöverstigligt löstes också mycket lätt: Enligt Leonidas Makris på Hellenic Lloyds, skulle det inte gå att genomföra General inspection, som görs vartannat år, nån annanstans än i Grekland. Jag kunde inte begripa det, Peristera kan inte vara den första grekiska båt som vill segla i internationella vatten. Dom har ju en handelsflotta, för sjutton! Men detta var det besked jag fick:

Now regarding the Inspections and the Renewal of the Certificate of General Inspection it is extremely difficult to be carried out from a Lloyd’s surveyor away from Greece, because they do not know the complicated Greek Legislation and all the Greek Ministerial decisions in order to proceed with the surveys of a Greek Commercial Yacht. And don’t forget the difficulty with the renewal of all the annual certificates (certificate of fire extinguishers, liferaft, Epirb test report etc.) which have to be from Greek authorised companies and suppliers.
As you can see, all the above makes very difficult to perform such a long trip with a Small Commercial Sailing Yacht under Greek Flag.

Ja, ni hör.  Giorgios bara skrattade, skakade på huvudet och sa ungefär: ”Ring mig när du behöver göra inspektionen så kollar jag vilket land som är närmast. Vi har kontor över hela världen”. Tänkte väl det.

Men för mig som svensk, som inte förstår grekiska, är detta oerhört förvirrande!

Och sen hade jag några detaljfrågor om utrustningen som jag inte lyckats få svar på. Och Giorgios säger: ”Det här är ju människor jag känner, vi ska hitta en lösning” och så ringer han greklands telekommunikationsexpert och sen ger han luren till mig.

Lite senare gick vi med en flaska vin till honom. Då satt han utanför kontoret, i lugn och ro i solen, och pratade med Elias. Giorgios tittade på mig och sa: ”Varför hänger du inte bara på en svensk flagg och sticker?” Och jag började med min förklaring om att jag vill göra det vitt, jag vill inte låtsas att det är en privat resa när det inte är det, jag vill kunna marknadsföra öppet, jag vill inte få problem med försäkringar mm. Och medan jag gick på insåg jag hur kul jag tycker detta är. Jag håller på och råddar en stor kommersiellt registrerad grekisk båt, jag klurar ut hur reglerna fungerar, jag möts av krångel och hjälp om vartannat, jag träffar människor jag annars aldrig skulle träffa och får inblick i helt andra världar. Aldrig att jag skulle avstå från den möjligheten!

Mr Leonidas Makris på Hellenic Lloyds har gett mig en lista över den utrustning jag behöver skaffa inför långseglingen. Jag har varit i kontakt med Cordland i Sverige och fått en toppenoffert på bra, mestadels SOLAS-godkända grejor av internationella märken. Men när jag skickade listan över produkter till Lloyds för godkännande, fick jag till svar att detaljfrågorna måste jag ställa till en ”Greek authorized supplier”. Lyckligtvis var jag precis på väg till Aten för att besöka min accountant med koll på båtvärlden i Grekland. Jag bad honom förklara och ge mig en lista över Greek authorized suppliers. Jag fick ett namn, en John nånting med en gmail-adress (Greek authorized supplier?? Med gmail-adress??). Denne John måste jag, enligt Angelos, handla av för annars skulle inte grejorna bli certifierade av grekerna. Hmm, vad handlar detta om?

Peristera står nytvättad och fin i ovädret som drar över Rhodos i eftermiddag. Slamret är öronbedövande så vi har flytt till ett kafé inne i gamla stan, i lä bakom murarna. Nikos, the Inox man, har arbetat med targabågen som ska monteras i aktern för att bära jolle, solceller och antenner. Och kanske människor också, det blir en stadig båge. Två små bågar ska han också fixa, som ska onteras över kompasserna. Tills nu har kompasserna kommit att fungera som huvudsakligt handtag för den som förflyttar sig i sittbrunnen, och nu går det inte att limma fler gånger. Bågar över kompasserna blir toppen. Och när han är klar med alla bågar tar han itu med toatanken. Styrbords toa får tank i år, babords nästa år. Han måttade in bågarna igår, imorse bar han iväg med dem till verkstan för svetsning och slutfinish. I och med bågarna upphör Peristera att vara en charterbåt, från och med nu är hon en långseglingsbåt. Så nu vet ni det.

I flera år nu har det gjorts olika försök att få Sverige att erkänna Master of Yachts (en skepparutbildning för ”mindre” båtar, som idag gäller i 25 länder, men inte Sverige) som behörighet för yrkesmässig trafik med tex segelbåtar. Redan idag gäller Master of Yachts ombord på svenska sk traditionsfartyg, dvs oftast segelskutor som bedriver utbildning, man bara för just de båtarna. Vill man långsegla en vanlig svenskflaggad båt yrkesmässigt och följa reglerna, måste man plugga till åtminstone Fartygsbefäl klass 3, dvs i det närmaste en hel sjökaptensutbildning. För min del känns det inte aktuellt att sitta på skolbänken några år och plugga laststabilitet, rederiorganisation och annat som jag aldrig kommer att komma i kontakt med, medan min verksamhet kostar pengar och faller i glömska. Jag har ju redan en utbildning som berättigar mig att vara skeppare ombord på båtar (med rätt flagga) upp till 200 bruttoton i yrkesmässig trafik, över jordens alla hav (Master of Yachts Unlimited, som enda kvinna i Sverige vad jag vet) och åtminstone 20000 sjömil praktik.
Så jag ringde Transportstyrelsen, berättade hela historien om min verksamhet, mina planer, och att jag gärna skulle vilja genomföra detta med en svenskflaggad båt. Kunde jag kanske få dispens?
Nej, någon dispens kunde jag tyvärr inte få. Som sagt, ärendet har varit uppe ett antal gånger förut, senast för ett par år sedan då regeringen kontaktade Transportstyrelsen och ville ha svar på några frågor, och efter det tystnad. Från regeringens håll gjordes det dock klart att Transportstyrelsen inte hade mandat att utfärda dispenser.
Efter ett långt samtal förstod jag till slut varför MoY troligen aldrig kommer att gälla i Sverige. Det handlar helt enkelt om att det är en mycket mer omfattande operation än jag kunde föreställa mig. Behörigheten skulle inte gälla för alla fartyg, naturligtvis inte för stora last- och passagerarfartyg, utan först skulle man behöva börja med att definiera vilka båtar som skulle avses. När det väl var avklarat måste skeppsregistret göras om för att där skulle då införas en ny klass. Och då skulle ett antal båtar behöva klassas om. Och sen är det ett antal publikationer som skulle behöva ändras för att det nu finns en ny klass båtar som måste behandlas.
Jag ser nollorna föröka sig framför mina ögon.
Och jag drar mig tillbaka till soffan för att spinna nya planer.

Kommersiellt registrerade båtar i Grekland är underställda en hel uppsättning regler och allt ska certifieras och inspekteras vartannat år av Lloyds. Så för att få veta vilka nya regler som ska gälla Peristera när hon ger sig ut på de stora haven har jag mailat Mr Leonidas på Hellenic Lloyds. Mr Leonidas svarade inte på ett par veckor, och jag tänkte att eftersom det varit jul har mitt mail kanske försvunnit, och jag skickade det igen. Jag fick inget svar nu heller men i fredags fick jag äntligen, efter tre dagars fruktlösa försök, tag i honom på telefon. En trevlig man, han bad om ursäkt och sa att han har hand om tusen båtar, han har inte haft de 15-20 minuter över som behövts för att svara mig. Som så ofta när jag pratar med grekiska tjänstemän blir jag undrande: ”I Sverige finns all information nedskriven, men behöver bara skicka ett papper eller en länk till den som frågar”. Och som vanligt hörde jag på hans röst att han inte förstod vad jag menade.

Hur som helst, han gav mig de minutrar jag behövde och nästa dag kom svaret i ett mail. Han listar den utrustning jag måste skaffa, bara bra säkerhets- och kommunikationsutrustning som jag ändå vill ha, men så kommer slutklämmen:

”An other thing is that the Certificate Of General Inspection that we issue for Greek Commercial yachts (according Greek Legislation) has a validity of 2 years. So if your trip exceeds this period, then you will have problem with the authorities and your Insurance company also. Just for your information in order to renew it we need to contact a dry dock survey out of the water and a sea survey in the water. You have to check also how you will renew all the annual certificates of the yacht (certificate of fire extinguishers, liferaft, Epirb test report etc.) which have to be from Greek authorised companies and suppliers.”

Var det nån som trodde att greker slarvar med säkerheten? (Nå, det ger ju jobb åt många inspektörer också)

Finns det några Greek authorised companies i Söderhavet? Eller ska jaga flyga över en inspektör?

Fortsättning följer

Stefan Löfven och Åsa Regner signerar en debattartikel i DN idag, med den (åtminstone av mig) efterlängtade underrubriken ”Feministisk regering”. Jag är positiv till alla steg som på en rak eller krokig väg leder till att människor kan leva sina liv utan att begränsas av könsrolls- eller andra förväntningar. Men ofta tänker jag på hur långt vi har kvar innan vi kan stå ut med en total könsrollsmässig röra, eller frihet om man så vill. ”Alla människor ska få vara fria att vara den person de vill utan att låsas in i könsbundna normer” läser jag i artikeln som illustreras av Stefan Löfven iklädd mörk kostym och slips medan Åsa Regner har mörk kofta och en mönstrad blus. Inte så stor skillnad, egentligen.

Gör en kort stund tankeexperimentet att de skulle byta kläder. Åsa Regner klädd i kostym kan väl gå an, men skulle hon knyta på sig en slips, nja, tveksamt. Vi skulle betrakta hennes klädstil som ovanlig, minst sagt, och jag undrar om inte riksdagen har stylister som skulle avråda. Som skulle rekommendera en klädsel som väckte mindre uppmärksamhet och blandade känslor. Stefan Löfven i en luddig kofta och mönstrad blus är dock helt otänkbart. Hennes snygga svart-vita blus skulle han inte kunna ha på sig ens om han hade en klassisk herrkavaj utanpå. Det skulle inte hända att en manlig politiker, och knappt någon annan man heller, skulle visa sig offentligt i kläder av samma mönster och material som kvinnor har på sig utan att vara, eller betraktas som, transvestit eller homosexuell. Snacka om könsbundna normer!

Men det kanske inte alls handlar om det. Han kanske gillar variationsrikedomen, tycker att de tyger kvinnors kläder sys av är snyggare och bekvämare. Han kanske har tröttnat på sina grå-svart-brun-blåa kavajer efter att ha tömt ut nyhetsvärdet i alla varianter av smala och breda slag, en eller flera knappar, ett eller två sprund, något kortare eller något längre över rumpan och vill bli glad och kasta loss i färgglada tröjor, tunikor och sjalar.
Jag funderar massor på könsrollsfrågor. Jämt. Och ändå, jag skulle hoppa till om DN imorgon har en bild av Stefan i Åsas kläder.

(Det här är ett resonemang som man kan föra mycket längre. Tex reflektera över skälet till att det är lättare att tänka sig Åsa i Stefans kläder än tvärtom, det är ett större nerköp för en man att tas för en kvinna än tvärtom. Men det ska jag tänka på en annan dag.)

Läser Lasse Hässlers böcker om hans senaste världsomsegling, om allt underhåll och alla uppgraderingar som han gör på Jennifer innan avfärd. Jag har börjat skriva ner vad jag vill göra på Peristera inför långseglingen och listan blir längre och längre. Allt från nya vant och stag till nån lösning för att ha tillgång till internet på båten. Än så länge har jag inte funderat över kostnaderna, så än finns inga begränsningar. Men det kommer en dag när jag måste väga olika inköp mot varandra. Jag minns det så väl från långseglingen jag gjorde med barnen: Hur skulle jag fördela tyngdpunkten mellan å ena sidan säkerhetsprylar som vi kanske aldrig skulle komma att utnyttja, å andra sidan bekvämlighet som vi skulle glädjas åt varje dag? Naturligtvis ska man inte snåla på säkerhetsutrustningen, men bekvämlighet, dvs att vara utvilad, äta gott, må bra, är också en form av säkerhet. Och i slutänden är den kanske viktigaste säkerhetsutrustningen en besättning som har tränat in bra rutiner och fattar vettiga beslut.