Slut på Söderhavet

Sista sjömilen tillbaka till Vuda har vi god vind, trots att prognosen sa stiltje. Imorgon ska två kliva av och vi återstående fem förbereder oss för överfarten till Nya Zeeland. Jag har redan köpt 90 ägg. I Musket Cove, där vi tillbringat två nätter, fanns en bra affär. Att bära 90 ägg därifrån till båten framstod som betydligt enklare än att köpa dem i en supermarket i Lautoka, stuva in dem i taxin tillsammans med tusen påsar till, och sedan få dem helskinnade ombord.

Vägen till Nya Zeeland går över tre områden med olika vindstruktur. Första delen av sträckan är vi kvar i passadbältet och kan vänta oss vindar från ungefär ost. Därefter följer ett område med varierande, mest svaga vindar från alla håll. Troligen motorgång alltså. Längst ner mot Nya Zeelands topp kommer lågtrycken rullande österut, med vindar som snurrar medsols, eftersom vi är på södra halvklotet (Fast här rör sig solen från höger till vänster, så clock-wise är ett mer adekvat uttryck än medsols.)
På sommarhalvåret innehåller lågtrycken oftast inte så hårda vindar, och kan man pricka in medvindssidan får man bra skjuts i mål. Men som vanligt med väder finns inga garantier. Det kan bli något helt annat.
Rekommendationen är att segla en båge västerut så man ligger rakt norr om NZ när det är en fjärdedel kvar, och då vända söderut. Dels finns där en östgående ström, dels ger det en bättre position i ett lågtryck, dvs vinden mer i ryggen.