Och en dag så kom dom allihopa. Efter att nästan ha börjat tro att saker och ting bara försiggår i mitt huvud, materialiserade sig den ena efter den andra. 
Segelmakaren dök upp med den nya focken, hissade upp den och seglet prasslade lojt i den svaga vinden. Skotskenan är ännu inte på plats, men jag älskar redan mitt nya segel. Jag kan lätt föreställa mig hur nöjd jag kommer att vara när vinden friskar i och jag har en välformad, radialskuren fock, istället för den rynkiga halva genuan.
Sen kom elektrikern. 
Vi drog fram alla kartonger med kommunikationsutrustning och han lovade att sätta ihop delarna och bara vi kan få dem på plats.
Det är tre antenner, Inmarsat, Navtex och AIS. Alla ska sitta fritt, och långt ifrån både varandra och ev kompasser. Omöjligt att åstadkomma på en båt. Men nu har vi en plan som kanske fungerar. Åtminstone om vi lyckas pilla in två kablar genom det därför avsedda smala röret som går i masten.
Och som kronan på verket – snickaren. 
Han har varit i båten några gånger, mätt, klippt pappersmallar och diskuterat färg på bets. Plötsligt var sittbrunnen full av möbeldelar som visade sig passa exakt. Spiros satte dem på plats, inte en glipa nånstans, och några skruvar senare kunde jag börja stoppa in kläder och skruvboxar och sjukvårdslådor och andra nyttigheter på sina nya platser. Vilken bra och hemtrevlig båt Peristera är!
