I förrgår träffade jag en personlig tränare på Friskis och Svettis. Jag tränar en del, för att känna att jag kan och orkar rycka in om nåt händer ombord. Träningen har också gjort det lättare att ligga i krokiga ställningar i trånga utrymmen och skruva och greja utan att bli fullkomligt ledbruten. Men nu tänkte jag höja mig en nivå inför långseglingen. Så jag bokade en tid med tränaren Gabriel och sa att mitt träningsmål är att kunna klättra upp längs skrovsidan om jag skulle trilla i. Visst, sa Gabriel, och började med att bedöma min allmänna träningsnivå. Hyfsad hälsonivå, diagnosticerade han, och från den är det en bit kvar, det förstod jag, både armarna och benen behövde bli mycket starkare. Jag fick en uppsättning övningar att göra: Hoppa ner från en låda och snabbt studsa upp på nästa, hänga från en stång och försöka lyfta mig upp (där fick jag lyckligtvis ha ett resårband till min hjälp, annars hade jag inte kunnat rubba min kropp många centimeter) och några övningar till. Det var roligt, och jag tog i allt vad jag orkade.
Igår hade jag problem med att gå i trappor. Mina lårmuskler protesterade både när jag gick uppför och när jag gick nerför. Idag kan jag knappt vare sig komma upp från eller ner på en vanlig stol. Jag måste hjälpa till med händerna.
Jag är enormt peppad. Tanken på att kunna häva mig upp med armkraft lockar, det har jag aldrig kunnat i hela mitt liv. Nu är stunden kommen, jag ska bli stark i armar och axlar som aldrig förr, och nu ska jag ta mina darrande lårmuskler och gå till gymet.