Byggd för att klara cykloner liknar den inget annat jag sett. En smal passage genom revet, en liten kroklik infart, som leder vidare till en cirkelrund bassäng. Skulle en cyklon vara på väg placerar man alla båtar med fören in mot mitten. Där i mitten av cirkeln, på botten, finns något stadigt, och i detta fäster man alla ankarkättingar. Man ska alltså ta loss sitt ankare från kättingen, och leda kättingen ut till mittpunkten.
Hamnens ovanliga form syftar till att bryta vågorna, så lite svall som möjligt ska leta sig in i den runda bassängen. Blir det nödvändigt hänger man upp en grind av däck över den lilla öppningen.
Vill man ligga på land går det också bra. Då placeras båten med köl och roder i ett dike. Skrovet vilar på flera rader bildäck, stadigt men fjädrande. Hemma har vi höststormar som kan ställa till med en del elände, men cykloner, med vindstyrkor upp till 50m/s, det behöver vi inte tänka på när vi knyter fast presenningarna.
Tidvattnet är 1,5 – 1,8 meter, och man kravlar sig i land på en liten träbrygga. Från båten är det antingen en bit upp eller väldigt långt ner. På vår hoppiland-brygga står en liten pall i form av en trästubbe, det hjälper lite.
Båten bredvid oss, med ett äldre par från USA, har legat i Vuda i tre år. Just nu är de ute på visum-vift. Efter 18 månader måste de lämna Fiji, klarera ut och klarera in igen och få 180 nya dagar i Vuda. Stämningen i marinan är familjär, jag förstår att många stannar några dagar extra. Eller år.
Restaurangen heter Boatshed, personalen verkar jobba varje dag. Detta vet jag eftersom jag också är där varje dag. Till lunch har de en dagens rätt för 9.50 Fijidollar, ungefär 40 kronor. Väldigt svårt att avstå från. Och har man inte ätit deras lunch, då lockar middagen lite extra.
I taket hänger flaggor från världens alla hörn, däribland en svensk. Numera också en Tagit-rodret-flagga. För säkerhets skull försedd med engelsk handskriven text ”Woman, take the rudder!”
