Fungerar.
Fungerar också.
För ett och ett halvt år sedan lämnade jag Rhodos för att segla en runda på drygt två år, över Atlanten, via Karibien genom Panamakanalen och en bit över Stilla havet till Tahiti. Därifrån tänkte jag segla sydost ner till Patagonien, runda sydamerika och ta mig tillbaka till Medelhavet. Så blev det inte. Under en liggevecka i Panama omprövade jag och min man den ursprungliga planeringen, och fattade beslutet att jag skulle segla jorden runt istället. Det känns fortfarande som ett bra beslut, vinden i ryggen och enklare att säga och omfatta: ”Jorden runt” i stället för ”Över Atlanten och bort till Tahiti, sen ner och runda Sydamerika”. Det krävs många fler ord, och mycket bättre geografiska kunskaper för att förstå den gamla rundan.
Kanske är det orden som gör att jag nu tror att jag ska komma igång med bloggandet på allvar, jag har helt enkelt fått ord över. Jag har också haft lite tur med alla mina saker. Istället för att de bara går sönder hela tiden har prylarna nu visat en ökad grad av förmåga till självläkning. Att inte ha en lång lista på saker om inte vill fungera och som jag hela tiden måste finna på lösningar för att försöka laga eller ersätta, har gett mig ett mentalt utrymme som jag inte haft sedan jag började planera långseglingen.
Jag älskar att skriva. Trots det har jag inte kunnat ta mig samman och reflektera kring vad jag upplever. Kanske har det varit för mycket krångel, kanske för många upplevelser. Jag har i varje fall mest velat vara i det lilla i båten, tillsammans med deltagarna. Inte vända mig utåt och kommunicera med en läsekrets.
Men nu blir det ändring. I min telefon har jag en lång lista med uppslag till blogginlägg. Jag har ett lokalt SIM-kort med billig surf. Jag har ett hopvikbart tangentbord som jag kan ha i handväskan. Och jag längtar ut till er.