Förra sommaren införskaffade jag diverse kommunikationsutrustning, enligt de grekiska reglerna för kommersiell sjöfart i område A3, ungefär mellan 76 grader syd, och 76 grader nord. På grund av min senfärdighet, eller bristande effektivitet, eller överskott av åtaganden, har grejorna legat och blänkt i sina lådor fram till för några veckor sedan. Men nu ni, nu är dom installerade! Nikos har svetsat fast nya Inox-stolpar för antennerna, Lasse och jag har dragit kablar genom rör, bakom skåp och badrum medelst tumstock, metspö och snören, Elektronik-Manolis har bistått med reservdelar och diverse rådgivning och El-Edwin har kopplat el till alltihop. Inmarsat-anläggningen funkar – tror jag – och Navtex likaså. AIS:en skickar sina signaler till datorn, men tyvärr inte till plottern, här behövs mer rådgivning.
Navtexen ville inte fungera först, men de oerhört trevliga människorna på Cordland, som alltid tycks kasta alla andra arbetsuppgifter i papperskorgen när jag hör av mig, fixade det direkt. Vi mailade först fram och tillbaka, jag gjorde som han sa men det fungerade inte i alla fall. Så vi övergick till att prata i telefon, och då fungerade det förstås. Är det inte ofta så att det börjar fungera bara experten visar sig? Förklaringen är att de har en hemlig röd knapp på kontoret, hävdar Johan på Cordland.
Fortfarande hänger alla kablar lösa bakom väggar och i akterstuvarna. Det ska fixas när vi kommer ner igen. Då tänker jag också ha med mig den gamla kortvågsradion, jag har redan köpt antenn till den.
Nu återstår att klura ut vad jag kan göra med Inmarsatanläggningen, och framför allt – till vilken kostnad.
