Igår kväll, 15 december, var säsongens sista segling. Tordmulen styrde ut på Riddarfjärden med grytan färdig på spisen. När maten var slut och glöggen uppdrucken kryssade vi runt, i minst sagt varierande vindar, mellan prickar och trafikljus, lanternor och billyktor.
Hösten i Grekland var längre än någonsin tidigare, tre månader var jag där. Det är lätt gjort att åka ner en extra vecka när boendet är gratis på Peristera. Och lika lätt att lägga till en vecka i utbudet av seglingsveckor.
På begäran gjorde jag en fortsättningskurs, en kurs som syftar till att lära ut det man behöver kunna för att hyra båt i Medelhavet. Deltagarna övade manövrering, pratade om och provade på skepparansvar, tittade på skeppspapper och besökte hamnkontor, rotade igenom varje skrymsle på båten medan Lasse lagade mat och pysslade om. Det var så roligt, det ska jag göra om nästa höst!
I år hade jag för första gången tomma platser på några av höstens veckor. Visst har jag ibland fått rea ut överblivna platser, men båten har alltid blivit full. I år hjälpte inga erbjudanden, och jag tror att det var flera orsaker till det. För det första hade vi en fantastisk sommar i Sverige, många hade fått sitt solbehov välfyllt. Men den kanske viktigaste orsaken handlade om resandet. I år seglade jag runt i Kykladerna, och dit går det inga direktflyg på hösten. Det går visserligen många färjor runt den grekiska arkipelagen, men i september-oktober börjar turerna tunnas ut. Och för de flesta gick det inte att passa ihop flyg och färja på samma dag, utan de var tvungna att övernatta på vägen. Jag hade kontakt med många under hösten som var intresserade av att segla med, men som backade när resandet visade sig vara så krångligt. Jag förstår det! Är man två, kan man tycka att det är kul med en extra övernattning och ha ett par timmar i Aten. Reser man ensam är det bara trist.
De enda ställen det enkelt går att flyga till på hösten är Aten och Rhodos. För mig är detta
ett problem. Jag har seglat rätt många varv runt Rhodos nu, och eftersom många av mina deltagare kommer tillbaka flera gånger vill jag förstås erbjuda dem nåt nytt att se. Och där nånstans kom tanken: Är det nu det är dags för långsegling?