Sedan några dagar är det en ny grupp ombord, och ny energi. Varje grupp hittar sin kultur, och jag följer med. Det blåser inte så mycket. Efter den första dagens racersegling i åtta knop har vi varit tvungna att ta till motorn för att komma över fem knop. Vi har det lugnt och skönt, men för att krydda tillvaron har ankarspelets relä lagt av. I höstas fick jag en ny motor till ankarspelet av Fotis. Jag förstod aldrig helt hur det gick till, men tydligen hade motorn stått, helt ny men osåld, i en affär. Fotis fick den, och gav den vidare till mig. Jag blev förstås jätteglad, en motor på 1500 W istället för den tidigare på 1200. Vad jag inte visste, och tydligen inte Fotis heller, var att relät var avsett för motorer upp till 1200 watt. Och nu har relät lagt av. Det går inte att få motorn att göra nåt annat än full fart uppåt tills ankaret sitter fast och säkringen går. Men som min kompis och kollega Birgitta Silfverhielm säger, när allt gått sönder och man lagat det, då först kan man sin båt. Och eftersom ankarspels 
motorn, pga bristfällig installation, krånglade redan i höstas, vet jag precis hur man använder ankarspelet manuellt, och trixar lite med säkringen för att få som man vill.
Igår struntade jag dock i allt vad båtar heter och turistade. Jag bestämde mig för att ta en eftermiddag ledig, man kan inte laga och fixa hela tiden. Så vi gick hela vägen upp till Choran på toppen. Det tog en dryg timme. En timme av trappsteg, en del korta, en del långa. Mot slutet såg vi en skylt om ”refreshments”, som satt på ett förfallet hus, och en annan: ”Restaurang”, på ett ännu äldre, och vi misströstade nästan. Men längst upp fanns ett torg, med dricka with a wiew. Jag njöt. Inga skruvmejslar så långt ögat nådde.
Nå, rätt ska vara rätt. På förmiddagen skruvade jag, eller rättare vi. Monika frågade om jag hade nåt uppdrag åt henne, och jag tog såklart chansen. Vi flyttade ett felplacerat filter till watermakern, och hon satte upp en ny grekisk flagga. Tack Monika!
Den svenska flaggan var även den i behov av utbyte.
Brödbak är ett av mina stora intressen. Men ugnen i Peristera är inte som ugnen hemma på Åsögatan. Tänkte prova att göra kanelbullar till Donna från USA. Får se hur det går.
Det här livet ska jag leva nu, större delen av tiden de närmaste åren. Imorgon fyller min son Joel 27 år.