Dag: 3 maj 2016

Hård sydvind över Naxos idag, och vi stannar i hamn. Jag behöver egentligen shoppa en massa, men det är strejk. Har ingen aning om varför, vet bara att affärerna är stängda. Men bensinmackarna är öppna, och jag går med vagnen och två gastuber, följer vägbeskrivningen och kommer till en automatmack. Vare sig människa eller butik. Ställer mig vid vägkanten i väntan på en taxi, för jag vet att nästa mack ligger långt bort, även med grekiska mått mätt. En rundlagd taxichaufför stannar, jag visar honom gastuberna och hoppar in. Först kör vi förbi hans kompis, som säger att det nog inte går att byta dem här på Naxos, de har övergått till stora tuber. Men vi kan ändå prova ett ställe en bit bort, tycker han, så vi kör dit. Det är en riktig gasdepå, gastuber i alla storlekar blandat med rostiga motorcyklar mm. Personalen vrider och vänder på tuberna, den ena kan de nog inte byta för den är det fel på. Den andra – som jag tror det är fel på – får de fyr på med hjälp av ett rostigt verktyg. Och för 22 Euro får jag en helt ny, vit flaska och lämnar min rostiga. Hade jag velat hade jag även kunnat slå till på en spritflaska, uppenbarligen till försäljning, att döma av prisinformationen på hyllan.

Sofie hade fått syn på en restaurang, och i de sista avtagande ovädersvindarna, iklädda regnjackor, går vi dit. Fullsatt med greker, starka lampor i taket, inget bjäfs för turisterna. Varje middag hittills har vi tagit in ett antal fat och delat. Nu slog vi till på några flera fat, som samtliga visade sig rymma ungefär dubbelt så mycket mat som på andra restauranger. Två lådor doggybag blev det att ta hem. För 60 Euro fick fem personer två måltider vardera. Det är nog enda sättet för en restaurang som vänder sig till greker att överleva, mat som är så billig att alla har råd att gå dit.

Och som kronan på verket, ett nytt halsband.

 

Hela dagen seglade vi utan missöden, bortsett från att batterierna inte laddade. Vindrodret fungerade finfint, trots att jag inte fattar finliret ännu, med tre växlar och Ratio knob. Enligt tillverkaren Hydrovane förväntas jag ge vindrodret ett namn, och vi har flera förslag på gång. Grekiska gudinnor finns det flera, men den mest lämpade, Artemisia, är upptagen av Milos båt. Å andra sidan ska det ju vara en karl som styr, autopiloten på Tordmulen heter Axel, av precis det skälet. Då kan man tänka Paralos, nån tidig grekisk sjöfarare. Eller Annikas förslag Jeeves. ”Styr, Jeeves!” Men det kanske ändå ska vara ett kvinnonamn. Bloody Mary, eller lite vitsigt, HydroJane? Och då kom vi in på pirater. Anne Bonney?

Utkiken rapporterade en  motorbåt i fjärran, som snart närmade sig. Det såg ut som om någon vinkade till oss, båten kom närmare och närmare, och jovisst, på styrbryggan stod en man och vinkade med en vit flagga. Vit flagga? ”Jag kommer för att förhandla eller kapitulera”? OK, borde vi bli oroliga eller? Är detta båtlivets motsvarighet till en bil som stannat vid vägkanten och låtsas behöva hjälp, men i själva verket är det rånare som bara luras? Båten kör närmare och jag kliver ut på relingen för att höra bättre. Mannen lyfter armarna i en uppgiven gest och säger: ”Vi are going to Bodrum, where is it?” Vi befinner oss en bra bit väster om Kos, på väg västerut, så vi pekar bakåt. ”Där ligger Bodrum, på andra sida Kos!” Det är disigt åt det hållet och de ber om en kurs, tydligen har de i alla fall en kompass ombord. De får sin kurs, 60 grader, den luggslitna båten gasar på, vänder och försvinner mot Bodrum.

Ni minns batteriproblemet, att det inte gick att stanna och starta motorn eftersom batteriet inte fick någon laddning. I samma veva upptäckte jag att solcellerna inte heller laddade. Seriösa elproblem, med andra ord. Lyckligtvis har jag hittat nyckeln till min batteri-hopkopplar-grej (den låg på det mest logiska stället, men jag tänkte inte på att titta där) så i ett par dagar använder jag den för att få ström till motorn, och vi ligger med landström så mycket vi kan. Men en dag har jag några timmar till felsökning, och sätter mig vid generatorn. Och hittar felet. Det kommer ni också att göra om ni tittar på bilden. Och sen löser sig solcellsproblemet lika lätt, det är en säkring. Lite orolig blir man förstås om en säkring går, vad utlöste det? Men allt har funkat fint i några dagar nu så jag är ganska lugn.

Alla problem till trots är alla ganska glada. Vi har haft ovanligt mycket bra segling. Medelhavet är ju annars känt för att antingen inte ha vind alls, eller så blåser den från fel håll. Våra umbäranden har balanserats av många timmar med härlig seglingsvind och det är roligt att segla halvvind med två försegel. Igår var det dock fullständig stiltje, molnen drog in över himmelen, vi ankrade för lunch och fascinerades av hur många grå toner naturen kan erbjuda.