Idag är det mest förtvivlan. Igår blev basen till radarn färdig, och Edwin kom och kopplade in den. Den fungerade på första försöket- Det är en Wifi-radar som man bara kopplar el till, sen ska man ha en iPad med en gratis-app som display. En radar har jag också alltid velat ha, men aldrig haft råd, och nu har jag en som är så fin.

Sen skjutsade Elly mig till plexiglasfirman, och jag slog till på en tio mm tjock bit för 100 Euro. I kassan ringde Angelos, han som inte fixat mitt registreringspapper, och skrek i telefonen att jag inte gjort vad jag skulle, att allt nu kommer att bli försenat minst en och en halv månad. ”De papper som visar vem som representerar din firma, de är ÅTTA månader gamla, och nu finns det en NY REGEL som säger att de får inte vara äldre än SEX MÅNADER OCH DETTA SKULLE HA VARIT GJORT FÖR LÄNGE SEDAN”. Alltså, jag betalar honom ett månatligt arvode. Vem av oss är det som ska hålla reda på sådana saker? Koleriska människor behöver motstånd så jag upprepade ”I början av mars kontaktade vi dig om att jag behövde ett nytt ”osv. Men tillslut orkade jag inte slåss om vem som har mest fel, så jag sa att vi lämnar tjafset, vad ska vi göra för att lösa situationen? Kan jag inte bara åka, jag har ju giltiga papper för segling i Grekland? Jovisst, sa Angelos lättat, gör det, jag skickar tillbaka dina skeppspapper och så fixar vi registreringen i sommar, när båten ändå ligger still.

Ett av problemen är att det papper som jag behöver, det utfärdas av samma instans som tar emot alla flyktingar. Alltså är det väldigt lång väntetid nu.

Nåväl, allt verkade frid och fröjd, och jag lade mig med en känsla av att allt skulle ordna sig.

Imorse hittade jag inte min grekiska telefon. Totalt försvunnen. Jag behövde ringa och påminna alla, tre dar kvar, Elly skulle hämta mina plexiglas, jag bara grinade och drog iväg i panik för att leta på restaurangen där vi var i går och tvätteriet som hade alla våra överdrag. Mitt huvud kändes som om det lagt av för gott, jag vinglade fram på gatorna och telefonen fanns ingenstans. Tills Lasse ringde, han hade hittat den. Fantastiska Lasse som hjälper sin hysteriska fru med allt.

Tillbaka i båten, med några improduktiva timmar att ta igen, kommer motorManolis. Väldigt snäll och rar, men han pratar väldigt dålig engelska. Och efter ett tiotal ”You new filter, no?” och jag förklarar vilka filter jag behöver och strax därefter får frågan igen ”You new filter?” kryper det överallt i kroppen och jag vill bara grina igen. Det tog en timme till.

Och jag ringer InoxNikos igen och säger att jag behöver stålrören till vindrodret idag. Vindrodret är fästat på tre ställen i skrovet, med stålrör mellan fästena. Det följer med stålrör som man ska skära till, efter hur man valt att placera fästena. När man placerar fästena kan man tills vidare använda plaströr, för att det blir enklare. Det visade sig att det då också blir lättare att missa det faktum att de medskickade stålrören har en begränsad längd. Nikos berättar att det ena stålröret är 15 cm för kort.

Och jag mailar och ringer Hydrovane i Kanada, som inte svarar, det är väl gryning där.

Och sen ringer Fotis. Som har pratat med Angelos. Som säger att om jag ska åka nu, utan det nya papperet, då måste jag ha en EPIRB med det gamla MMSI-numret. Och den gamla EPIRBEN har inte genomgått den årliga testen, för jag har ju köpt en ny, bättre, med det nya MMSI-numret i. Men nu ska jag alltså skicka den gamla på test till Aten, och hinna få tillbaka den senast lördag. Och det kommer Angelos på nu.

Lasse och jag går och äter pizza. På vägen möter vi Annie, som bara garvar och säger att när hon ska byta jobb måste hon fixa papper i veckor, och dessutom bli röntgad för att kolla att hon inte har TBC. Men Annie är vaccinerad. I am british, utbrister Annie! Vi är vaccinerade mot TBC, men inte mot cancer, alla dessa röntgenundersökningar kan ge cancer istället!

Med lite pizza och vin i kroppen formar sig en plan. För det första: VHF:en kommer imorgon från Aten. Då har den just blivit omprogrammerad med det nya MMSI-numret. Ska jag alltså ha olika nummer på VHF:en och EPIRBEN? Jag konstaterar att hittills har jag gjort vad folk sagt åt mig, för vad har jag för val? Men nu ska jag nog byta strategi. Hädanefter ska jag hävda logik. Jag har en bra EPIRB, jag har rätt MMSI-nummer på alla grejor, jag är mer intresserad av säkerhet än av papper. Fixa papperen, Angelos, det är ditt jobb. Jag tar Peristera och drar.

Livflotte del 5
I lördags kom den. Stor, tung (85 kilo) och SOLAS-godkänd. Transportfirman levererade ända till kajen, LindaLiferaftmen det var ju fortfarande en bit kvar till slutdestinationen på fördäck. Med spännband och rep fixade jag en upphängning, och så ett fall på det. Lasse hissade och jag höll i styrlinan. Just när flotten lämnade marken insåg jag att den vägde mer än jag, och att jag aldrig skulle kunna hålla emot när det svingade iväg. Men jag lyckades få linan runt en balk, och förhindra ett pladask. Och kanske nåt ännu värre resultat av 85 kilo i gungning.

Väldigt många andra kom också i lördags. Edwin Elektriker kopplade in solcellerna, kylskåpet och lite till. Per och Vaios byggde bas till watermakerns olika delar. Mitt i alltihopa kom besiktningsmannen, Stefanos. Och han ville förstås se skeppspapperen, som är i Aten hos Angelos, som aldrig kan fixa registreringspapperet. Så då måste Fotis också komma. Och Lasse installerade kylskåp. Det blev lite trångt, en stund där. Men alla var glada och jag och besiktningsmannen gick runt och lyfte på verktyg och flyttade på lådor så han skulle kunna se. Och Angelos mailade alla certifikat och så var alla nöjda. Men några SOLAS-livvästar har jag fortfarande inte.

 

HellenicSurveior WatermPerVaioEdwinHade jag fått bestämma hade Fotis stannat kvar för att hjälpa mig att installera vindrodret, men hans fru hade just kommit hem efter att ha legat på sjukhus. På söndagsmorgonen visste jag inte om jag skulle våga ringa, jaga hit honom när Dora äntligen är hemma. Vi jobbade på lite i båten medan maratonlöparna sprang förbi. Javisst, Rhodos maraton ”Roads-to-Rhodes”, hade lagt banan längs piren!

 

 

Och efter lunch kom Fotis.

De fem lådorna från Hydrovane med sina gediget tunga och komplicerat formade metalldelar började sakta tömmas på sitt innehåll. Maffiga fästen mot skrovet, Pers teflonplattor på utsidan, Nikos stålplattor på insidan, 10 mm bultar och en massa epoxy. ”Over-engineer” var rådet. På några timmar hade vi monterat tre fästen och det pirrade i min mage. LindaWVain3LindaWVain2Sedan jag var ute och långseglade 2004-2005 har jag drömt om att ha ett vindroder. Det är så intressanta konstruktioner, vind och vatten och stål. Och de bara fungerar och fungerar, outtröttligt. Och nu har jag ett alldeles eget vindroder, och Hydrovane frågade vad jag skulle döpa det till. Jag vet faktiskt inte än. Autopiloten i Tordmulen heter Axel, efter båtens första ägare. En kille på bryggan föreslog Paralos, en grekisk hjälte som var nåt slags tidig sjöfarare. Men vindrodret kanske ska ha ett kvinnonamn.

 

 

 

Idag har alla tjatat på Nikos. Han måste sätta upp radarn så att Edwin ska kunna koppla in elen till den imorgon. För på onsdag ska Edwin göra andra saker. Edwin kommer från LindaFotaNikosHolland, och han försöker planera saker, han är som vi. Nikos är som Fotis, man vet aldrig. Så jag har ringt Nikos åtminstone fyra gånger idag. Edwin har ringt några gånger också. Och Fotis var här och hjälpte till att ringa. Så då kom Nikos verkligen. Två gånger till och med. Inte den tid han sa, ett antal timmar senare, och inte är radarn på plats, men han ska komma klockan nio imorgon och göra det sista. Edwin kommer 8. Då håller vi honom sysselsatt med watermakern tills Nikos kommer.

 

 

 

 

Och medan jag väntade på Nikos fick jag aningen mera koll på watermakern, som nu sitter så stadigt fast tack vare Per KjellkvistLindaWaterMplock.

 

Och Pers fru Elly har skjutsat mig till plexiglasfirman. Det var ju två luckor som gick sönder när Dino hyrde Peristera i somras. Och dom skulle han ha lagat i vinter. Och jag har påmint, och tjatat, och hotat. men han har inga pengar så han har inte gjort det. Så då måste ju jag. Och ge räkningen till honom. Och hålla tummarna.

Jag skulle behöva skriva inlägg varje dag för att i någon mån kunna återge alla turer här. Vi börjar med livflotten. Här kommer det:

Livflotte del 4
När allt var klart med livflotten, och jag skulle betala, visade det sig att de behövde nåt papper för att utfärda faktura utan moms. Min accountant Angelos, eller snarare hans anställda Ioanna, kontaktade försäljaren av livflotten och bad om vissa uppgifter för att kunna utfärda rätt papper. Detta skedde vid tio-tiden, och försäljaren, Marita Hellas, ville ha mina pengar innan klockan 12. Både elva och halv tolv kollar jag mailen, men inga uppgifter har kommit från Marita Hellas. Så jag ringer: Vad är det frågan om? Här vill Ioanna  ha uppgifter av er för att jag ska kunna betala innan klockan 12, och ni svarar inte??? Ojoj, jovisst, om tio minuter (GMT, Greek Maybe Time). Och några minuter efter 12 kunde jag äntligen betala, och skickade en skärmdump så att de skulle se att det var gjort. Inget svar. Torsdag mailar jag och undrar om allt är som det ska, och får faktiskt svar, att livflotten är på väg. Fan trot, tänker jag. Men idag ringde en transportfirma, imorgon bitti ska flotten levereras. Det kanske händer ändå!FotisMastreflekt LindaElkoppling

Innan jag redogör för allt elände, ska jag nämna att en massa går framåt. En bra radarreflektor sitter nu i masten. AIS:en fungerar (Kolla efter Peristera i Rhodos hamn. Tex Shipfinder, eller Marinetraffic)

Flytvästar.
Hade jag också tänkt köpa av Marita Hellas, men tillslut fanns det bara västar (med det jag vill ha) som kostar 295 Euro styck. Pyr-sos, en annan firma i Aten som Fotis känner till, påstod sig ha västar för 142. Enligt uppgift på telefon har de allt jag önskar, så jag avbokade Marita Hellas. Och Pyr-sos skulle skicka foto för säkerhets skull. Har de skickat nån foto? Nej. Vet jag när/jag kommer att få nya flytvästar? Nej

Bajsslang
Till förra sommaren lät jag sätta in en toatank på ena toaletten,  just nu pågår installationen av tanken på andra toan. Tyvärr bytte de inte den slang som går från tanken och ut, och eftersom jag stänger tanken genom att stänga genomföringen, står allt kiss och bajs i slangen när tanken är stängd. Den gamla slangen började läcka, och hela sommaren tejpade jag, och sprayade rengöringemedel. I vinter har Fotis och Nikos bytt slang. Av någon anledning gjorde de en svanhals på den nya slangen (Nikos lämnade en lång bit som Fotis skulle kapa innan han satte fast den. NikosToatankMen Fotis tryckte bara dit den) Och den svanhalsen fungerar som en effektiv broms för tankens innehåll att komma ut. Igår kväll small det till i tanken, och till min fasa insåg jag att tankgenomföringen stod öppen, men att tanken ändå var full. Jag förberedde för att pumpa genom däcksöppningen, vi väntade tills det var mörkt. Men även om jag skulle lyckas tömma hela tanken med en handpump (det är jag ganska van vid, Tordmulen hade stopp en sommar och jag hade så tätt mellan kurserna att jag tvingades handtömma tanken i en hink genom lufthålet ett par veckor, innan jag hann åka och få hjälp.) skulle jag ju inte kunna tömma själva slangen. Och hur gör man för att lossa en slang, full med kiss och bajs, utan att nåt rinner ut i båten? I ett sånt där utrymme ni vet, fullt med slangar och prång och perfekta skrymslen för kiss att moja in sig. Nåväl, lyckligtvis lyckades vi böja och bända på slange så att den blev plan, och det rann tillslut ut, och slangen satt kvar.

Angelos. Grrrr
Angelos är min accountant, han har hand om en massa papper, och han jobbar med båtföretag så han kan och vet. När jag nu ska ut på de stora haven måste jag ha ett nytt MMSI-nummer. Trots att väldigt många människor varit inblandade i detat projekt sedan förra våren, så är det först den 1 mars, som jag får detta besked. Philip Pitaoulis, radiokommunikationsmannen som är så himla redig och bra berättar detta för mig. Eftersom jag inte vet alla konsekvenser av detta, och eftersom det är omöjligt att få information om alla regler, ber jag honom kontakta Angelos och be om det som ska göras. En konsekvens som jag vet, är att ett nytt registry paper för båten måste utfärdas. Detta sker alltså 1 mars. 14 mars mailar jag min kontakt Ioanna, hos Angelos, och frågar hur det går ”Som ni vet måste jag ju byta MMSI.nummer” osv. Inget svar. Jag mailar upprepade gånger till henne och Angelos, och i slutet av mars får jag till svar ”About the MMSI i know is undrgoing.” Så jag tänker att det kommer väl snart. Men så börjar Philip bli otålig, och ringer Angelos. Sedan skickar han detta mail till mig: ”I have also be informed by Mr. Sfaelos office, that the New PERISTERA Registry has NOT been issued Yet. Could you please arrange for this case,  since the absent of this Certificate , may cause problems in general.”. Jag ber Fotis om hjälp, han ringer Angelos och pratar grekiska. Då påstår Angelos att han fick veta detta om nytt MMSI-nummer först häromdagen, när Philip ringde. Hmm. Nu är det bråttom. Ioanna mailar två dokument, nåt slags fullmakter, som jag tar med till det speciella kontoret för underskrifter och stämplar. Jag skriver under och får mina stämplar. Sen skickar jag kuvertet med courier, för posten kan man inte lita på. Under dagen pratar Fotis mera mer Angelos, och får då reda på att båten måste besiktigas först, innan jag kan få mitt registry paper. Jag ringer Giorgios Halkitis, en annan av mina pålitliga välgörare (tur att de också finns!) och han lovar att komma imorgon. ”Dont worry, dont worry”. Tja, deltagarna kommer om en vecka, och utan registry paper får jag inte lämna hamnen.

Hydrovane, vindroder
Skulle ha levererats i början av april, men Hydrovane blandade ihop det och skickade i början av april istället. Och UPS levererade inte i onsdags, utan först på torsdag eftermiddag. LindaHydrovUppack2Och Fotis kunde inte hämta förrän på fredag morgon. Men nu har jag vindrodret här, och alla plattor både för insidan och utsidan av skrovet är klara, liksom bultar och muttrar. Och epoxi. Så det är bara Fotis som fattas. Jag vågar inte installera själv, jag vill ha del av hans erfarenhet av båtinstallationer. Lycklig packar jag upp alla fem paketen, jag har alltid velat ha ett vindroder. Det är en fantastisk tingest, mekanisk, pålitlig och fascinerande. Fotis lovar att komma på eftermiddagen. Och jag ringer, och han går förbi, och han byter några ord, flera omgångar, och lovar kommer bara han är klar med det han gör. Men han kommer inte. Tillslut är klockan kvart i sju och jag inser att han gått hem. Och jag plockar in alla burkar, plattor, bultar mm och tar en whisky.

 

Från Sverige kom Niklas Krantz, www.sittbrunnen.se, för att göra en intervju med mig. Niklas ville ut och segla, och Lasse och jag städade och sjöstuvade bort alla verktyg, reservdelar och saker som inte kunde ligga på sina vanliga platser för där pågick andra aktiviteter. För mig skulle det bli en milstolpe, första seglingen med det nya förstaget med en fock på. LindaFilmSegling3

Det var fantastiskt. Vilket drag i båten! Jag rullade ut både focken och genuan, och jag är mycket nöjd. Tack, Kyriakos! Niklas filmade igår, hela dan idag har  han filmat, stuckit fram kameran medan jag diskuterat med Nikos, Per, Fotis mfl. Och sprungit före mig och filmat medan jag gick. Folk vi mötte tittade nyfiket på mig och undrade förstås vilken kändis jag var, som de totalt missat.

Marita Hellas skulle ringa på morgonen och ge besked om leverans av livflotten. Vid lunch ringde jag, me de hade inga besked. Hela eftermiddagen väntade jag och till sist, när jag gett mig ut att springa lite (nja, jogga), vibrerade telefonen och Vasilis väna stämma mötte mig. Jo, nu hade de ett arrangement, flotten skulle levereras till Aten på torsdag, och till Rhodos på fredag. Till priset av 6800 kronor. Alltså, för själva transporten. Mer än en tredjedel av priset för själva flotten. Men vad skulle jag göra? I denna situation är det bara att tacka ja.

Och sen kom fakturan, med moms. Jag ska inte behöva betala momsen, efter som det är en kommersiellt registrerad båt, och då går det till så här. Så jag mailade dem med alla mina företagsuppgifter. Och fick till svar att de behövde nåt från Tax-office, nåt som jag inte har en aning om vad det är. Så nu har jag mailat min accountant Angelos, och jag hoppas han kan fixa detta innan 12 tisdag, för då vill Marita Hellas ha pengarna. Det blir en livflotte del 4.

Igår kom watermakern. Ena änden av basen var avbruten. Efter lite rådgörande med leverantören tror jag att det går bra att montera ändå. Och vi har blandat in några flera människor. Vår kompis Per som har en  workshop för seglare, och hans anställda Vaio, ska göra de träplattor som vindrodret ska monteras på (vindrodret som är så försenat, kommer först på onsdag, och då ska div förberedda delar ligga i prydliga rader). DSC_0001De ska också fixa stabila baser till watermakern. En watermaker gör sötvatten av saltvatten genom att skicka saltvatten med högt tryck genom ett membran. Det går åt en massa vatten, man får ut 10-30% sötvatten. Så för att få de 60 liter sötvatten i timmen som watermakern ska ge, måste c:a 500 liter vatten pumpas genom apparaten. Stadiga fästen måste det vara.

Nytt avsnitt om livflotten (se förra inlägget): Pyrsos i Aten (den ”nya” livflotten som Fotis hittat) skickar ett mail till Giorgios med information om livflotten, så han ska kunna bedöma om han godkänner den eller ej. Jag säger till Giorgios att jag ringer senare för att höra hans besked. Ringer senare, men då han han redan gått från kontoret, och ska kolla på kvällen. På kvällen ringer Giorgios och har inte fått något mail. Ringer Fotis som skickar det igen. Ringer Giorgios för att kolla om han fått det men han är inte på kontoret. Han ska kolla på kvällen. På eftermiddagen ringer Marita Hellas, den ursprungliga kontakten, som inte skulle kunna leverera flotten förrän om flera veckor, och säger att nu kan de leverera på fredag, eller måndag. Det verkar som ett mirakel, och jag undrar hur mycket jag isåfall ska behöva betala för det. Han ska återkomma med ett mail med info, men efter en stund ringer han och berättar att det faktiskt är en annan livflotte, beställd av en annan kund. Och han ska återkomma om det på måndag. Men Giorgios ringde inte, och inte jag heller, det var ju ändå fredag kväll.

Och nu är det lördag, och en ny ”Att-göra-lista”

Imorgon kommer watermakern. Vindrodret får vi tyvärr vänta en vecka till på. Hydrovane skickade för sent, och sen blev det stående hos transportfirman. Jag är skitsur. Jag tycker att om man soppar till det ska man reda upp så gott det går. Och i detta fall tycker jag att de skulle betala för en snabbare, och dyrare, transport. Inte bara be om ursäkt, för det betyder i praktiken att det blir jag som betalar. LindaGenua

Redan i november började jag förhandla med Marita Hellas, en grekisk firma som säljer säkerhetsprylar till kommersiell sjöfart. Och eftersom jag måste ha en massa SOLAS-prylar (Safety of lives at sea, internationella regler) verkade det bra. De har varit hopplöst sega på att svara. Tillslut skickade jag ett jätteargt mail, undrade om de helt enkelt inte var intresserade av mig som kund och varför de inte isåfall sa det på en gång? Och då blev det mer liv, och försäljningschefen tog tag i ärendet. Men det är fortsatt ganska segt, jag vill veta en massa saker för att kunna beställa, och då måste de fråga leverantören i England eller Irland eller Italien och så tar det några dagar till. Och nu är det tyvärr så illa att jag sitter här, utan livflotte och livvästar, och de produkter som Marita Hellas offererat kommer inte att skickas från Irland/England förrän nästa vecka. För leverans till Aten två veckor senare, och ankomst till Rhodos efter ytterligare några dagar. Och den 23 kommer deltagarna, och den 24 åker vi härifrån. Inte nog med det, grejorna kan inte bara kastas ombord i farten. Livflotten måste monteras på däck. Och då måste Nikos tjänster tas i bruk igen, (som också har massor att göra men som är så himla snäll och tålmodig när jag kommer med nya grejor, och nya grejor) för att göra en stabil stålvagga. Och sen ska Giorgios inspektera, och sen ska det skrivas papper, och säkert stämplas och klistras frimärken också, och först därefter kan jag åka.
Fotis gör allt han kan, han har fått tag i en Plastimo flotte i Aten, som enligt en grekisk myndighet ska vara OK, den är inte SOLAS men nästan. Så imorgon ska Giorgios bedöma om han kan godkänna den. Isåfall kan den vara här på några dagar.

Idag tog vi oss lite tid att äta lunch med goda vänner som seglat långt och länge. Och som nu bor på Rhodos i ett vackert hus i gamla stan, och som driver ett litet boutiquehotell i ett annat vackert hus i gamla stan, och en workshop (där man kan hyra arbetsplats och verktyg) i ett ganska fult hus i närheten av boatyard. Hotellet heter Ellique (ellique.gr) efter Elly, som är en källa till många praktiska tips (COBB-grillen och Wonderbag, tex!) och mycket praktisk hjälp. Hon har en tvättmaskin som hon frikostigt lånar ut, inklusive sina tjänster. Och hon har erbjudit sig att skjutsa mig för att jätte-stor-bunkerhandla.

LindaGlaroeTrysegel3Segelmakaren, Kyriakos, var här halva dagen igår. Vi provhissade stormseglet och fixade till så att det ska gå så enkelt som möjligt att hissa – om det skulle bli nödvändigt. Och vi hissade nya focken och kollade mot de nyinstallerade skotskenorna. Och mätte var de nya hålen ska vara i biminin. Hålen är för de fyra små stolpar som är fastsvetsade i biminibågen, för att ge lite extra stadga åt de två 100-watt solpaneler som jag köpte i februari. Och idag kom Kyriakos tillbaka, och i biminin fanns fyra prydliga, läderklädda hål. En toppenbra människa, han gillar sitt jobb och är stolt över vad han gör. Det är inte precis så att jag längtar efter stormar, men nu tror jag att jag förberett rigg och segel så gott jag bara kan.

Ja, och så har Nikos varit här igen, och mätt och sågat i den extra dieseltanken. Och jag har klättrat ner i stuven där den ska sitta för att kolla att det går att åla sig runt den för att efterdra bultarna som vindrodret kommer att sitta fast med. Och sen satte vi genuan och storseglet på plats. Och några minuter, innan kvällskylan tog över, låg jag i sittbrunnen och begrundade dagen.

LindaStorsegel  LindaInoxDieseltankaj

På båtmässan fick jag återigen chansen att omsätta bokningsavgifter till reda båttillbehör. Bland annat en watermaker och en radar blev det, och en COBB-grill. Grillen är rolig för att det är en grill som man kan elda i medan den står i knät – den blir alltså inte varm utanpå! Men den är också tänkt som en reservspis. Ve och fasa om spisen skulle sluta fungera ett par veckor från land. Kallt kaffe och kalla konserver dag efter dag, nej, det vill vi inte.

Watermakern är ännu inte levererad till Rhodos, men den ska komma om några dagar. Grillen, och ungefär tusen andra saker, kommer i en av de två flyttlådor på 25 kilo styck som nu är på väg genom Europa. Radarn har Inox-Nikos tittat på idag, och vi är inte helt på det klara med var vi kan placera den utan att den stör Inmarsat-C. Och på tal om den: När jag startar den säger den att den inte hittar några satelliter. DSC_0003[1]Jag trodde först att det berodde på att jag inte var registrerad på Inmarsats nätverk, men nu är jag det och fortfarande ingen kontakt. Så Cordland, där jag köpte den, fick rycka in igen. Troligen får den själva antenn-hatten ingen ström. Och varför inte det då? Jo, för att den helt enkelt inte fick någon strömkabel. Jag och Lasse och Edwin Elektriker läste så gott vi kunde och vi trodde att vi kopplat rätt. Men det går faktiskt att tolka instruktionerna som att det ska vara en kabel till. Det verkar helt rimligt, faktiskt. Och jag håller tummarna för att det hjälper!

Här är det riktigt varmt nu. I förra veckan blåste det kalla vindar, men nu går alla runt i t-shirt och några tom badar. I nästa vecka ska vi också prova vattnet

Sommarens seglingskurser i Sverige är nu fullbokade. Men det går fortfarande att börja säsongen med en segling i Grekland. Det finns platser kvar på alla de första etapperna i maj-juni. På de två första, Rhodos – Paros, 23 april – 5 maj och Paros – Aten, 5 – 13 maj, ger jag nu 30% rabatt.

Reseförslag första etappen: Flyg Sthlm Rhodos 23/4 1066 kr (flygresor.se), från Göteborg knappt 2000. Kvällsfärja Paros-Aten 4/5 c:a 400 kr, Buss X96 från Pireus till Glyfada eller Voula och övernatta på hotell för 3-400 kr. (bussen går hela vägen till flygplatsen, hela dygnet. Glyfada och Voula är orter precis innan bussen svänger upp från kustvägen mot flygplatsen. Sök i Booking.com, Glyfada, Athens, Attica eller Voula, Athens, Attica). Fortsätt vidare till flygplatsen med buss x96 och flyg till Sthlm kl 9:15 för 812 kr, och till Gbg för drygt en tusenlapp (flygresor.se). Det är redan två ombord som tar färjan den 4 maj.
Reseförslag andra etappen: ToR Sthlm – Aten, och flyg Aten – Paros. Det finns flyg som landar i Aten 16:15, då hinner man anslutningsflyget 17:30 till Paros. Totalt c:a 3500. Flygen från Göteborg landar 16:45, då är det mer tveksamt om man hinner med anslutningen.

Efter allt som skrivits i tidningarna om flyktingbåtar som förliser i grekiska vatten förstår jag om många tvekar att fara dit och segla där. Men jag hoppas att många ändå gör det, vi kan inte lämna Grekland i sticket. Turisterna behövs både för greklands ekonomi, och för att livet ska kunna fortsätta ungefär som vanligt. Vi kommer att hålla oss ifrån den turkiska kusten.

Välkommen att följa med på en prisvärd vårsegling, för att inte säga billig :) Och från avgiften du betalar ger jag 500 kronor till hjälporganisationer på Kos och Lesbos.

Om du inte såg mig i nyhetsmorgon TV4, den 8 mars, finns inslaget här: http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3294697

IMG_0368Förra sommaren införskaffade jag diverse kommunikationsutrustning, enligt de grekiska reglerna för kommersiell sjöfart i område A3, ungefär mellan 76 grader syd, och 76 grader nord. På grund av min senfärdighet, eller bristande effektivitet, eller överskott av åtaganden, har grejorna legat och blänkt i sina lådor fram till för några veckor sedan. Men nu ni, nu är dom installerade! Nikos har svetsat fast nya Inox-stolpar för antennerna, Lasse och jag har dragit kablar genom rör, bakom skåp och badrum medelst tumstock, metspö och snören, Elektronik-Manolis har bistått med reservdelar och diverse rådgivning och El-Edwin har kopplat el till alltihop. Inmarsat-anläggningen funkar – tror jag – och Navtex likaså. AIS:en skickar sina signaler till datorn, men tyvärr inte till plottern, här behövs mer rådgivning.

Navtexen ville inte fungera först, men de oerhört trevliga människorna på Cordland, som alltid tycks kasta alla andra arbetsuppgifter i papperskorgen när jag hör av mig, fixade det direkt. Vi mailade först fram och tillbaka, jag gjorde som han sa men det fungerade inte i alla fall. Så vi övergick till att prata i telefon, och då fungerade det förstås. Är det inte ofta så att det börjar fungera bara experten visar sig? Förklaringen är att de har en hemlig röd knapp på kontoret, hävdar Johan på Cordland.

IMG_0414Fortfarande hänger alla kablar lösa bakom väggar och i akterstuvarna. Det ska fixas när vi kommer ner igen. Då tänker jag också ha med mig den gamla kortvågsradion, jag har redan köpt antenn till den.

Nu återstår att klura ut vad jag kan göra med Inmarsatanläggningen, och framför allt – till vilken kostnad.

IMG_0475IMG_0446IMG_0501