Kan det bli bättre än så här?

Det är kväll. De vackraste solnedgångarna är molniga. Med spel av färger, skugga och ljus. 

Jag sitter på marinans restaurang, har beställt mat och ska snart få nåt gott att äta utan att jag har behövt anstränga mig. Den tropiska vintern är över, och kvällarna är varma, så varma. För säkerhets skull tar jag alltid med mig en sjal på kvällarna, men jag använder den inte. Jag sitter i min tunna klänning och låter mig slappna av i söderhavskvällen. 

Himlen mörknar gradvis. Snart finns inga konturer kvar, bara svart natt och de blinkande röda och gröna ljusen som markerar passet genom revet. Vid nästan alla bord sitter människor, en del känner jag igen nu. Sorlet är lojt, nöjt och trivsamt. När mina öron vill, lyssnar de istället på bandet som spelar en lagom bit bort för att det ska vara njutbart utan att dominera. Bara gamla hits från de senaste decennierna, lite lugnare musik som jag gillar. 

Vid mitt bord sitter min dotter ikväll, imorgon en grupp deltagare. Kära återkommande deltagare, och en ny välkommen bekantskap. 

Värme, mat och människor, något vackert att titta på. Kan det bli bättre?